frommewithlove.blogg.se

 

Den 20 december så kom vår son till världen och livet har fått en helt annan mening.. det är nu som livet har börjat på riktigt! Den lycka och kärlek som man känner för denna lilla person går inte med ord att beskriva...

 

Jag har mer eller mindre befunnit mig i min egna lilla bubbla och skulle gärna kunna stanna där länge till men vardagen har krupit sig på. Till en början behövde vi bara få vara vi och bloggandet var inget jag ens tänkte på. De senste veckorna så har jag känt den där lusten för att skriva igen, annars fanns det en period då jag nästan funderade på att lägga ner bloggandet helt. Dessutom har jag funderat på hur mycket och vad som känns okej för mig att lägga ut om vår son. Det får tiden visa, jag är bara glad över att återigen känna lust för bloggandet.

 

 

I måndags var det besök hos barnmorskan igen och allt var bra. Var lite svårt att hitta hjärtljudet bara då vår lilla krabat levde loppan men sen hördes det klart och tydligt. Vägde mig denna gång och nu var jag uppe på 82,2 kg med skor och kläder visserligen men ändå.. inte underligt om det är tungt när jag bär på ungefär 20 kg mer! Fick också veta att om det blir aktuellt att komma på nästa inbokade tid som är den 23 december så vill barnmorskan göra en hinnsvepning. Hmm jag har lite blandade känslor inför detta men vill ju lita på att min barnmorska vet bäst.

 

I måndags var det besök hos barnmorskan vilket det kommer bli oftare nu när vi är inne i slutet av graviditeten. Allt är så spännande och nu börjar jag verkligen känna att det snart är dags för den lille att komma ut. Dels för att man längtar efter att få se den lille såklart men det är nu tungt, ännu svårare att sova och svårt att orka med och utföra vissa saker. Är därför så tacksam för min fina sambo som självmant dammsög hela lägenheten idag så jag kunde ta det lugnt. På besöket fick vi reda på det jag har misstänkt att jag känt, att bebisen har fixerat sig och ligger nu alltså med huvudet nedåt. Har fått mer och tätare sammandragningar så ibland får jag stanna upp och ta det lite lugnare.

 

Känner mig tråkig, klumpig och trött nu för tiden så lite söta ord då och då från sambon är mycket uppskattat ♥

 

Har nu gått in i vecka 36 och det är 34 dagar kvar till bf. Ojoj nu närmar sig förlossningen med stormsteg och jag känner mig fortfarande lugn när jag tänker på detta. Vi får väl se om det håller i sig eller ändrar sig när det väl är dags. Vi är i alla fall så gott som redo förutom några små detaljer som ska fixas och BB-väskan har jag påbörjat men lite till ska ner. Annars tar jag det mest lugnt och försöker förbereda mig mentalt och samla krafter.

 

Även om vår lilla bebbe inte är ute ännu så tyckte jag att Tobbe skulle få sin första fars dag firning. Det blev ingen present utan en speciell liten hälsning i form av ett mms som såg ut så här

 

 

..när man har roligt! Vi är redan i vecka 31 och befinner oss alltså i månad 8  : )

Hur gick detta till? I början gick tiden ganska sakta men nu mot slutet rusar veckorna i väg och magen ja, den har växt så det knakar. Även om jag känner mig lugn inför förlossningen vilket jag gjort ända sedan början så far tankarna runt omkring allting annat. När kommer det ske? Har vi det nödvändigaste hemma? Kommer amningen att gå bra? 

 

Tobbe är mer lugn när det gäller inköp och om vi har allt hemma som behövs till en början och har tyckt att vi kan vänta med både det ena och andra. Medan jag och kanske inte så ovanligt för oss mammor vill boa in mig totalt!!!

Däremot så tänker Tobbe mer på hur förlossningen ska gå och att han vill försöka vara ett så bra stöd som möjligt när det väl är dags. Bara att han finns där vid min sida kommer kännas bra sedan får vi ta det som det kommer. Vi är ju nya inom detta område båda två så vi får helt enkelt göra så gott vi kan. 

 

Idag var det besök hos mvc och allt såg bra ut vilket det gjort varje gång med undantag för mitt järnvärde som varit lite på gränsen till lågt. Idag var det högre och barnmorskan lät nöjd men ville såklart att jag skulle tänka på kosten och även fortsätta ta mina tabletter. Har i stort sett hela graviditeten ätit kosttillskott med olika vitaminer och miniraler med extra tillskott av folsyra, järn och vitamin D. 

 

Så här såg magen ut i vecka 29, vi är minst sagt nyfikna på vem som ligger i magen!

 

 

Kunde inte hålla mig längre så nu är de första bebiskläderna tvättade och inlagda i byrån som kom på plats här om dagen. Det var så mysigt att få hänga upp små bodys och strumpor, inte mindre mysigt med tanken att sedan få klä den lille. Dem här små förberedelserna är minst lika roligt som att införskaffa möbler och vagn. 

 

Det är så otroligt häftigt och spännande att ett litet liv, vår son/dotter växer i min mage. Självklart var det svårt att veta innan hur det exakt skulle kännas att bära på ett barn och alla upplever det på sitt sätt. Men den där mysiga och härliga känslan infann sig tidigt trots illamående och jag ville bara att magen skulle bli större!!! Så det syntes att jag är gravid och inte bara lite småtjock. Samtidigt förstod jag och visste att det självklart inte enbart skulle bli en dans på rosor att vara gravid. På det stora hela och än så länge vill jag ändå inte klaga för jag har fått må relativt bra hittills. 

 

I början av graviditeten hade jag illamående som kom och gick under olika tider på dygnet men har tack och lov inte behövt springa på toaletten pga av detta. Brösten var otroligt ömma och växte snabbt så det blev att köpa nya BH:ar vart efter, i dagsläget har det blivit jobbigt att använda BH med bygel så mina 3 BH-toppar är guld värda. Att sova har varit jobbigt sedan början pga av brösten och nu senare är det magen istället. Fast sovandet är mycket jobbigare nu då jag får kissa ännu oftare, svårt att hitta en bekväm sovställning och ryggen värker. Att böja sig ner är nu svårare och jag får allt oftare be Tobbe om hjälp med olika saker. Har de senaste veckorna fått mycket sammandragningar vilket känns obehagligt och ibland får jag stanna till och vila lite. Samtidigt är det normalt eftersom det förbereder sig för att den lille ska kunna komma ut, men om det pågår länge och gör väldigt ont sade barnmorskan att det bara är att höra av sig. Vilket iofs känns logiskt, för om man får kraftig smärta nu skulle jag bli orolig eftersom det inte riktigt är dags för BF ännu. Men oj vad tiden har gått fort för det närmar sig med stormsteg och de sista förberedelserna är i full gång. 

I förra veckan hämtade vi ut två babyboxar med lite gott och blandat för både bebis och mamma. Det var bland annat olika mindre prover, våtservetter och två tidningar från Vi Föräldrar i boxarna. Så nu har de första sakerna till skötbordet tagit plats som vart efter ska fyllas på med det nödvändigaste innan liten tittar ut. 

 

Vi valde att berätta den glada nyheten att vi väntar barn för våra familjer tidigt i graviditeten. Mycket för att kunna få deras stöd ifall att det skulle hända något men sedan så passade tillfällena bra och det föll sig helt enkelt naturligt. Den 24 April fick min familj veta, då var jag i vecka 6 och den 28 April fick Tobbes familj veta, då hade vi gått in i vecka 7. 

 

Inget märkvärdigt men jag knåpade ihop egna kort som vi gav till mor- och farföräldrar 

 

Som gravid finns det en del sidor där man kan klicka hem gratis prover och gåvor till både sig själv och bebisen. Efter att jag blev medlem hos Allt för föräldrar fick man bland annat välja ut en gratis body på Kappahl och 25% rabatt på valfritt plagg. Tillsammans valde vi ut detta söta till vår lille bebbe, neutralt och bra då vi inte vet om det är pojke eller flicka som tittar ut. Även svårt att veta om det är en liten eller stor bebis, valet föll på stl 62.  

 

     

Tänkte att jag skulle berätta om när det äntligen blev ett positivt besked på graviditetstestet

och drömmen om barn, familj och att bli mamma blev verklighet ♥

 

 

Lördag 13 April 2013

 

Tobbe var hemma hos sina föräldrar och skulle bland annat byta däck på bilen. Så jag var ensam hemma när jag bestämde mig för att ta ett andra test efter att 8 dagar tidigare blivit besviken över ett negativt. Men jag kunde inte riktigt släppa känslan jag hade i kroppen att det nog var något litet där inne. Dessutom hade mensen betett sig lustigt under en tid, brösten ömmade och blodådrorna på brösten var lite tydligare. 

 

Så fram med testet, kissa och sen den där nervösa väntan som känns som en evighet. Skulle jag våga titta på testet för om det är negativt så...NEJ, det får det bara inte vara! (Haha så passande, just i denna stund så lever bebisen loppan i magen och påmminner mig om att den finns där) Går in och tittar och jag minns hur jag var tvungen att titta igen, igen och igen för att förstå att det var sant. Precis som nu när jag skriver så kom glädjetårarna och jag hoppade av lycka. Måste ju sett roligt ut men är man glad så är man : )

 

Det var svårt att låta bli att ringa upp Tobbe och dela den glada nyheten. Hade bestämt mig sen långt tillbaka att berätta på ett speciellt sätt och i hela fyra dagar fick jag hålla mig för att överraskningen skulle bli som planerat. 

 

Onsdag 17 April 2013

 

Springer ner till postfacket och min överraskning hade kommit så nu skulle jag äntligen få dela min glädje med Tobbe. Även om vi försökt länge och planerat så kom det lite som en chock för Tobbe som blev rejält överraskad men självklart glad. Nu hade vi en tid framför oss att smälta detta och hålla tummarna hårt för att allt skulle gå bra. Början på en spännande resa i livet hade just börjat. 

 

Känner att jag lika gärna kan avslöja då alla i vår närhet redan vet... att vi ska bli föräldrar : )

 

Lyckan går inte att beskriva och fortfarande så måste jag stanna upp ibland och faktiskt inse att det är sant. Efter att försökt bli gravida i över ett år så är lyckan mycket stor. Tiden till att få det positiva beskedet har varit tuff och kändes som en evighet. Man hinner att bli besviken och oroa sig flera gånger om även fast man egentligen vet att det kan ta tid. Men som i de flesta fall så tänker man att det ska gå så bra och i detta fall även fort för en själv.

 

Längtan efter egna barn och att vara en familj har jag haft sedan många år tillbaka och nu äntligen har våran resa börjat på något helt fantastiskt ♥

 

Att jag skulle bilda familj med Tobbe kände jag mycket tidigt i förhållandet att det kändes rätt. Sen har det hänt en hel del och för inte så många år tillbaka var jag tyvärr osäker på om det verkligen var vi som skulle skaffa barn tillsammans. Så att vi aldrig mist vår kärlek och funnit tillbaks till varandra och nu ska bli föräldrar är helt underbart.

 

Vi är i vecka 17 och beräknat bf är den 19 december så det blir en riktigt fin liten julklapp! Om vi inte går över tiden och in i januari nästa år. Det får tiden och den lilla visa, viktigast av allt är att barnet är friskt.